Go away
Enjoy!
The moment you all been waiting for!
let's get this clear
blink blink
Känner mig lite rörd. Trodde inte någon skulle bry sig om mitt blogavbrott men icke. Visst kommer jag snart att börja blogga igen, tror ni att ni slipper mig så lätt? ;) Tror dock att det blir på min egna blogg, eftersom det inte är så lätt att ha en blogg a la två personer. Jag jobbar på min nya blogg, försöker fixa en snygg bakgrund och header och allt det jobbiga, som faktiskt tar tid. Lovar att länka så fort den är klar.
Puss
Er TROGNA bloggare Tinks
arrividerci
Jag slutar blogga fr.o.m idag. Måste få ordning på mitt liv, på allvar.
Tack för ni följde bloggen och om jag någonsin startar en ny blogg eller något liknande
så lär jag länka den på den här sidan. Puss.
Tinky
won't you come over and check up on it?
Hade tänk göra min veggie "kycklingsgryta" om en stund men jag vet inte hur man gör själva grytan. I självaverket har jag ingen koll på hur man lagar någonting alls. Makaronerna bli antingen för hörda eller förmjuka då de kokar över och cornfilén bränns fast. Ibland får jag ångest för jag inte lärt mig tidigare. Jag önskar att jag någon gång kunde typ, överraska min mamma med middag för att visa att jag kan för jag närmar mig mina vuxnare år vilket är hög tid att bevisa kanske. Det här med matlagning har aldrig ritkigt varit min sak då jag blir lätt uttråkad, men när man kollar på Gordon Ramsey, Jamie Oliver och Tina och alla sånna får man en vilja kunna göra som de och för det ser ju såå enkelt ut. Ett sånt program tar inte mer än en halvitmme i tv men i på riktigt står dem där i antal timmar. Nåja:)
skriver ikväll
winky
through the time
Den senaste tiden har jag tänkt rätt mycket på hur jag förändrats genom åren, allt jag varit med om, allt skit och allt det underbara.
Varje dag var sig lik i mitt liv, tills en dag när jag gick i fyran då flyttade en ny tjej till gården, hon blev fort min bästa vän och jag såg upp till henne otroligt mycket då hon var typ 2 år äldre än mig. Vi hade så sjukt kul, vi gjorde saker som jag tyvärr inte kan skriva i bloggen, men jag ångrar inte en sekund av det. Helt plötsligt får hennes mamma cancer och då förändrades verkligen allt. Inte till en början, men det blev värre och när hennes mamma tillslut dog så blev hon flyttad till fosterfamilj i Blekinge och det var sista gången jag såg henne. Fram till detta hade jag varit en rätt svag individ, jag sa inte så mycket vad jag tyckte. Jag bara gjorde vad dom andra gjorde.
Plötsligt skulle vi flytta. Jag hade påbörjat den första terminen i femman. Till en förort. Jag hade inte mycket att välja på, I had to go with the flow liksom. Jag gillade inte Ox-town, kan jag erkänna. Det skulle jag inte göra på bra länge. Aldrig hade jag trott att JAG skulle behöva bli "the new girl". Men det blev jag, jag blev "den nya tjejen som sminkar sig". Otroligt nog var W & en annan de som kom till att bli mina första vänner. Det var kul och skönt att ha någon att vara med. Även om jag inte riktigt kom loss i klassen fören vid sjätte klass.
I slutet av sexan hade jag hunnit bli (mycket) medveten om att jag kunde göra min röst hörd. Jag var manipulativ (heter det så?) och provocerade för att få min vilja igenom. Om någon vägrade eller gjorde minsta misstag så såg jag till att göra det till en stor cirkus. Fucking dramaqueen. Ber om ursäkt till alla som fick råka ut för mitt egos stor debut.
Jag minns hur jag & min kompis planerade hur det skulle vara att börja i högstadiet. Vi skulle börja med att bilda ett "Mean Girls" gäng. Vi till och med bestämde oss för vilka som vi skulle låta "vara med i vårt gäng". Vi blev aldrig Mean Girls, eller något annat för den delen. En månad innan vi gick ut sexan kom det sig att vi hamna i ett stort bråk (som sorgligt nog varade, vad kan det vara, ett halv år?) och vi ordnade så vi hamna i olika klasser. Istället träffade jag någon som skulle förändra allt. Hon kom till att bli min bästa vän under de tre åren, hon ställde upp när jag hade klantat till det som värst och hon gjorde mig till en bättre person. De tre åren var utan tvekan de bästa åren i mitt liv. Första kyssen, första discot, första allt. Tyvärr så gled vi ifrån varandra en hel del den sista tiden i sjuan, hon fick en ny pojkvän och det blir ju alltid så. Man prioriterar anorlunda. Jag börjar umgås mer och mer och mer med W & de andra. Har faktiskt aldrig mått så dåligt över att förlora en vän. Trodde att det var kört föralltid. Såklart så var det inte det. Vi träffades knappt under sommaren, men sedan när jag bestämde mig för att byta till hennes gymnasie så återfann vi det som hållt vår vänskap vid liv, och jag vet att vi har en speciell vänskap som kommer hålla livet ut. Den har klarat sig genom så otroligt mycket, både med och motgångar.
Jag önskar jag kunde skriva en liten utvärdering över den person jag är nu. Men det kan jag tyvärr inte. Jag har inte hittat min identitet. Jag vet inte vem jag är, men jag ser framemot att lära känna mig själv. Lära mig nya saker, och träffa nya människor.
whaaaat to do
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra idag, har ingen större lust att gå till skolan. Funderar på att gå till Winkywos skola och hälsa på, but then again; vad ska jag gör under tiden de har lektion? Kanske jag får hänga med in? Får ta och smsa Wink.
Den senaste tiden har jag lagt ner mycket tid åt att tänka, vilket är (tro det eller ej) mindre bra. Vissa saker får magen att vändas och man förlorar koncentrationen. Jag undrar hur vår hjärna kan koppla det, liksom, tankar till illamående liksom. Äsh, det är för NO för mig.
Just nu sitter jag och har det skönt i min säng, den är varm, stor och min älskade gullebulle ligger bredvid mig. En coca (på burk, of course) skulle också sitta fint. Nu ska jag pussa ihjäl mitt hjärtegullebulleull och fortsätta med att sätta 100 kg smink i mitt ansikte :)
PUSS
T
jag vill finnas i någons hjärta
Just nu är min lång helg officiellt över. Så vad gör jag uppe? Det undrar jag också. Imorgon är det skola som gäller, jag är ovanligt glad för det. På torsdag smäller det. Efter torsdag träffas vi inte på kanske ett halv år. Eller ett och ett halv år, i värsta fall. Blä, får inte tänka på det nu.
Visste ni att det fanns olika sorters sörj-stadier?
Först är det chockstadiet. Då är man varken glad eller ledsen, men inte heller normal för den delen. Man kan gå runt och bara vara blank. I huvudet. I tankarna. Chocken är det stadiet då du inte har fattat att det har hänt.
Det andra stadiet kallas reaktionsstadiet, har jag för mig. Det är då man har fattat, det har hänt. Då brukar oftast Ben&Jerry åka fram. Och stanna framme.
Den tredje fasen är bearbetningsfasen. Eller "You cried a river, now build a bridge and get fucking over it"-stadiet som jag skulle vilja kalla det. Då börjar man inse, man börjar lära sig att acceptera faktumet att man blivit dumpad/någon dött/etc. Även om Ben&Jerry måste tas fram lite då och då har man en relativt ljus syn på framtiden. Läs: FRAMTIDEN. Så det är vanligt att gråta lite då och då under denna fasen.
Den sista och bästa fasen är nyorienteringsfasen (gissar jag att den hette). Man blir berred på att ta nya tag, och leva livet igen. Det blir okej att leva igen liksom, jorden har inte slutat snurra. Man bygger upp den värld som rasat, och lär sig att leva efter den nya arkitekturen.
Det är inte alltid lika tydligt med dessa faser, vi alla är olika. Men det är såhär det går till i stortsett.
Nu när jag predikat lite för er så kan jag köra lite kisses and disses.
- Bubble Struggle. Spelet vi alla älskar att hata. Ett perfekt vapen att bekämpa de tråkiga timmarna med!
- Fester. Hur trött jag än är på dom så finns det inget som är så kul som att dricka och glömma. Bara ha kul med sina vänner, liksom. Live for now.
- Skolmaten. Den är hur god som helst. Det är lite små irriterande med tjejer (hm, wonder who?..) som kör "jag hatar skolmaten" bara för de skäms att äta inför killar.
- Att vakna på rätt sida. Gör jag inte det så borde jag nästan inte vakna alls, mitt humör bankar i botten.
- Bubble Scrubble. För att hur mycket jag än älskar det så måste jag hata det också. Jag är besatt.
- Att inte hitta kläder på morgonen. Finns det något värre? Dont think so.
- När mobilen dör under dagen (särskilt i skolan). Jag dör med den.
- Mens. Jag är så obeskrivligt trött på mens, tamponger och pms. Trött, trött, TRÖTT.
Godnatt på er, honeys.
Tinkywink
wazap
tisdag avklarad, längtar tills imorgon kväll för då är jag färdig med onsdagen. Det där låter väldigt deprimerande men så ser mitt liv ut för tillfälligt. Låter hemskt egentligen men jag räknar ner dagar, varför vet jag inte. Det är precis som jag har typ ett år på mig att leva till. Varje morgon när jag vaknar får jag tankar som t.ex " ok, bara två dagar kvar och sen får du sova hur länge du vill" och då går jag alltså i skolan och längtar tills jag vaknar av mig själv klockan halv sex på morgonen på lördagen då jag under den första minuten tror att det är måndag och vill leta efter närmsta köksredskap men inser snart att jag kan ligga och vrida&vända hur länge jag vill utan en pipande mobil bredvid mig. Det är underbart. Nu låter det som jag är helt för trött för att leva men så sorgligt är det inte riktigt. Min fantasi är inte på topp längre (som att den har varit det innan..) och jag vet inte riktigt vad jag ska klämma ner för att fånga ert intresse.
Men jag kan däremot tipsa er om denna helt underbart luktande body buttern, den luktar godare än livet och du blir mjuk som en bebis,typ. Den ger lite summerfeelings vilket vi kan behöva här i det grå. Just den burken är som sagt body butter men det finns i badbubblor,duscholja och i massa olika saker och den luktar otroligt gott. Lukten håller inte i sig värst länge men då är det bara att ta mer tills burken är slut helt enkelt. Lukten jag har här är någon slags moringa blomma men det finns tusen olika dofter att handla på the body shop. Alltifrån brasiliansk-nöt lukt till körsbär och oliver och en massa underbara dofter. Try it! Det kostar inte så värst mycket heller så go for it tycker jag.
kudden kallar
winky
sprutor är inte riktigt min grej
Aj aj aj!
Har fått spruta idag, är nu skyddad mot livmoderhalscancer. Enligt mig gjorde det jävligt ont och det gör fortfarande ont när jag lyfter armen (vilket jag nu tvunget gör hela tiden "bara för att" liksom) men sen så är jag en jävla pussy på smärta.
Förutom att ha injicerat lite protection i kroppen så har jag bara legat i min säng och kollat 90210. Har inte rest mig mer än nödvändigt, men hey, det är vad studiedagar är till för. Lite belöning för allt hårt jobb vi åstadkommit. Det har varit blod, svett och tårar all along. Hehe. Snarare maskara, parfym och skratt.
Imorgon lär det bli en lite mer händelserik dag, ska vakna relativt tidigt (ska försöka åtminstonde) och duscha därefter ska jag träffa efterlängtade Diana (!!!) som äntligen kommer hem. Imorgon fyller dessutom min pappa år. Hm, har inte köpt något. Funderar på att rita en teckning men jag tror dock inte det funkar längre.
Nu ska jag gå och be till Gud att de sänder något bra på tv. Och ja, det är en skönhetsoperation som ska fixas. Can't wait. Lovar att ta en massa bilder och sådant på resultat. Men tills dess, rulla tummarna snyggingar.
lite oförberred men nåväl
Tinky
segedegsdag
Jag funderar även på att skriva ett brev till skolstyrelsen där dem ska få förklara varför alla skolor har femtioelva studiedagar utom vår skola. Förargligt. Så, förhoppningsvis återkommer jag med deras svar.
Lite småstörigt att jag inte kan nämna någonting om de kommande eventsen som inträffar snart men för att försäkra oss att allting kommer gå som smort, måste vi knipa igen. Givetvis berättar vi sen och kanske nån bild läggs in. We'll see:)
åter till marknadsboken, ciao
winky
söndagar borde avskaffas
Annars, whats up? Själv sitter man och jäser. Inte jag-äter-godis-och-jäser, utan mer jag-har-proppat-i-mig-godis-hela-föregående-veckan-så-nu-jäser-jag. Är ganska illamående på ett vinterkräksjukan sätt. Jag får inte bli sjuk nu, mitt superman--immun försvar måste hålla sig starkt nu när allt annat ändå verkar falla.
Har även en solo tidning som väntar på att bli ihjäl bläddrad. Det ska jag nog ta itu med under denna långa natt som väntar. Jag är ledig (tack skolstyrelsen, tack john bauers rektor, tack gud) imorgon och på tisdag så det är långa nätter som väntar. Långa nätter är bra när man är glad och kry, dock när man är så olycklig och illamående som jag är, ack ack.
Jag längtar till helgen är över. Jag är så evigt trött på mina föräldrars eviga tjat om hur slarvig jag är. Jag är sån, de borde ha vant sig efter 17 år, tycker man.
Allt är så tråkigt, dont ya think? Till och med mina vänner (you know I love you). De är helt döda. Stela. Tråkiga. Inne i sina egna världar. Själv sitter man här i ett tillstånd som är känt som "ute och cyklar". Jag kokar inombords. Allting går så jävla fel. Alla filmer jag håller på att ladda ner är segare än livet de sista megabiten eller vad det är. Jag försöker lugna mig med att lyssna på gamla favoriter a lá Miss Spears, tror ni inte att det också laddar segt? Hela jävla processen med att leva idag suger.
Nu ska jag läsa min dumma tidning.
Godnatt på er.
T
hello you
Denna söndagen ser inte ut att ha något vidare speciellt framför sig mer än pluggning och eventuellt socker inköp förhoppningsvis,måste. För något annat än jäsdag är det definitivt inte. Det finns ingenting som hade fått mig att åka någonstans idag förutom om det kanske var utdelning på Ben&Jerry's glassar i stan med annars inget.
skriver ikväll
puss winks
