Ni vet den brännande känslan i magen när fel person känns rätt? Att känna hur omöjligheten växer som en tumör i mina tankar, det går inte att sätta stopp för. Inga cellbehandlingar kan behandla en tumör som är fylld med känslor och tankar som aldrig kommer att få komma ut. Jag vill inte behöva tänka mer, det är som att hoppas att det kommer börja växa pengar i buskarna i min trädgård. It's just never gonna happen. Det är tankarna och jag och inte han. Föralltid.


Den hjälper mig lite.
 


Ser ni att Twinkisarna har känslor? Det är inte alltid glam och perfekt lagd maskara. Ibland är det svordommar och maskaratårar också.