Hela natten har jag dallat från sömn, till klarvakenhet (är det ett ord?) och ibland varit någonstans mitt i mellan. Min kropp skriker SÖMN and so does my head. Men jag måste gå, dels för att jag inte vill behöva lämna Nano själv och dels för att min frånvaro redan har lidit av mina sov morgnar. Så jag ska sätta igång och göra mig iordning och om jag har tur så hinner jag sova en stund. Hoppas hoppas hoppas.

Förresten, har fått riktigt ont i min högra njure. Hoppas det inte är farligt, men det gör så sjukt jävla ont att det bara känns farligt. Ush, hoppas jag slipper doktorn.

Jaja, puss så länge.