Jävla huvudvärk. Jävla mensvärk. Och jävla (med feta bokstäver) hjärtvärk. För det är det jag har. Fet jävla huvud och mens värk men den jobbigaste är hjärtvärken. För ipren vägrar linda den. Den är olindrig. Är kärlek möjligt på 1600 kms avstånd? Det kändes så idag, men nu känns det som världens omöjligaste sak. Får träffa min hjärtevän på torsdag och sen Gud vet när igen. Det är vad hjärtvärk är, kära ni.

Annars, whats up? Själv sitter man och jäser. Inte jag-äter-godis-och-jäser, utan mer jag-har-proppat-i-mig-godis-hela-föregående-veckan-så-nu-jäser-jag. Är ganska illamående på ett vinterkräksjukan sätt. Jag får inte bli sjuk nu, mitt superman--immun försvar måste hålla sig starkt nu när allt annat ändå verkar falla.

Har även en solo tidning som väntar på att bli ihjäl bläddrad. Det ska jag nog ta itu med under denna långa natt som väntar. Jag är ledig (tack skolstyrelsen, tack john bauers rektor, tack gud) imorgon och på tisdag så det är långa nätter som väntar. Långa nätter är bra när man är glad och kry, dock när man är så olycklig och illamående som jag är, ack ack.
Jag längtar till helgen är över. Jag är så evigt trött på mina föräldrars eviga tjat om hur slarvig jag är. Jag är sån, de borde ha vant sig efter 17 år, tycker man.

Allt är så tråkigt, dont ya think? Till och med mina vänner (you know I love you). De är helt döda. Stela. Tråkiga. Inne i sina egna världar. Själv sitter man här i ett tillstånd som är känt som "ute och cyklar". Jag kokar inombords. Allting går så jävla fel. Alla filmer jag håller på att ladda ner är segare än livet de sista megabiten eller vad det är. Jag försöker lugna mig med att lyssna på gamla favoriter a lá Miss Spears, tror ni inte att  det också laddar segt? Hela jävla processen med att leva idag suger.

Nu ska jag läsa min dumma tidning.
Godnatt på er.
T