varför existerar torsdagar? den jobbigaste, slitsammaste dagen ever jag vill bara avskriva dem. Imorse ville jag förlova mig med min säng och lova den att stanna till döden skiljer oss åt men det insåg jag rätt snabbt va omöjligt. Just när dagen inte kunde bli värre kom min bror in i rummet och gav mig världens snällaste kommentar: du börjar likna en bumbibjörn, snart kommer du komma till bumbiland och krama bumbiträd med dem hakorna. Jaha.. vad har man att säga till försvar där egentligen. Förutom att försöka försvara sig med el clasico: "uuuut ur mitt rum" som inte hjälper förens 5 minuter efter man gett upp. Det är ju väldigt trevligt att plötsligt bli den underlägsna i syskonskapet. What goes around comes around.

Tiden rusar förbi och och om 3½ månad är det invigning av våren som gäller (längtar), majbålet asså, vilket innebär sommarlov, sol, semester, mer sol utan att betala en miljon för tjugo minuter i ett solarium, födelsedag för både mig& T vilket firas med den årliga födelsedagfesten Sweet 17 som inträffar ännu en sommar. Vet t.om redan datum meen det tar vi sen. Sommarlovet är gudsgåva till oss studenter, oändliga sovmorgnar och jäsning resten av dagen i trädgården med en kall, ja, saft. Men med tanke på att det återstår fem hela månader så är det nog bäst att inte räkna ner än.

Nu bara babblar jag på känns det som, jag har faktiskt inte heller sådär jätte mycket att ta upp nu för mitt liv är rätt ointressant just nu, förutom:) att min bebis kommer hem imoorrrrrrrgon! efter fem veckors saknad,ångest, halv depression, små lycka, ledsamhet, ännu mer saknad så är det äntligen dags, can't wait asså. Just därför har jag en bra anledning att duscha nu, jag vill inte lukta innestängd sourcreamchips (you heard me tinky) när jag träffar honom.

auf wiedersehen
winks ,



och ja, det är faktiskt exakt fem månader tills lediheten idag, whyyyyy?